Det enda som hördes var det dova ljudet av hovar som steg för steg rev upp den nyfallna snön. Mörkret hade för länge sedan fallit över de snötäckta hedarna, och kylan hade gripit sitt hårda grepp om natten. Långt där uppe i skyn kunde jag se månen omgiven av alla himlens stjärnor, eller var det snöflingor? Jag var inte säker. Hästen under mig reste plötsligt huvudet och spetsade öronen, och jag förstod direkt vad det varit som fångat hans uppmärksamhet. Uppmanande lättade jag på tyglarna och skänklade svagt på honom, och utan att tveka började han gå i riktning mot vårt gemensamma mål. Jag huttrade till och lirkade in händerna under den tjocka manen som var full av snöflingor, att ta ett par extra vantar hade kanske inte varit en så dum idé ändå.

Vid foten av kullen släppte jag helt på tyglarna och lät min trogne följeslagare själv hitta den bästa vägen upp. Under snön kunde isfläckar eller leriga partier gömma sig, men jag visste att Magic skulle finna ett säkert sätt att ta sig upp. När vi kommit upp på kullens krön möttes vi av ett svagt, rosa sken. Jag undrade tyst för mig själv om det inte var så att de pandoriska ristningarna lyste ovanligt starkt just inatt, och strök funderande Magic över halsen. Han skrittade fram ytterligare ett par steg innan han gav ifrån sig en gäl gnäggning som tycktes eka ut i vinternatten. Med ett léende på läpparna lät jag blicken glida mot horisonten där mörkblå, stjärnklädd himmel möttes av bäcksvart, oändligt hav. "Jag vet, killen, visst är det vackert?" mumlade jag. Detta var Jorvik i all sin vinterglans, detta var vårat hem. Detta var den ö som vi skulle beskydda mot allt, må det så vara pengahungriga miljöbovar eller monstergeneraler från yttre rymden.

Jag böjde mig framåt och lade armarna om Magics hals. Han vred öronen bakåt och vände lite på huvudet för att kolla på mig, och i hans mörka ögon såg jag samma känsla som jag kände hos mig själv. Egentligen var det kanske inte så konstigt, våra själar var ju oförklarligt sammanlänkade trots allt. En mjuk frustning från valacken bildade ett rökmoln i den kalla luften, och jag förstod direkt vad han ville säga. "God jul på dig med, älskade vän." viskade jag tillbaka och kramade om hans varma hals.